top of page
Webben är under konstruktion – men jag tar uppdrag som vanligt. Har du något på gång? Hör gärna av dig.
OM MIG
Jag tittar mycket.
På människor, platser, förpackningar, skyltar, material och sådant som kanske är lätt att gå förbi. Jag tycker om det genomtänkta, men också det oväntade. Det som skaver lite. Det personliga. Saker som känns som att de blivit till av en anledning. Det är ungefär så jag arbetar också.
TITTA / LYSSNA / SAMLA / FORMA
Jag vill förstå vad något är innan jag bestämmer hur det ska se ut.
Jag lyssnar, frågar, känner efter och letar efter det som redan finns där. Efter idén, detaljen eller känslan som kan få allt annat att falla på plats. Jag dras till sådant som har en egen ton. Till människor som gör saker på sitt sätt. Till detaljer någon har brytt sig om, även när nästan ingen annan kommer lägga märke till dem.
Lina Andersson
Jag föddes med ett hjärtfel och opererades när jag var sex år. Hjärtat har följt med mig sedan dess – bokstavligt, förstås, men också som en påminnelse om hur jag vill leva och arbeta.
Jag är intuitiv och strategisk på samma gång. Jag känner mycket, tänker mycket och lägger märke till mycket. I arbetet betyder det att jag lyssnar noggrant, ställer frågor och ofta fångar upp sådant som ännu inte riktigt hunnit formuleras.
Att följa sitt hjärta handlar för mig inte om att vara impulsiv. Snarare om att vara förankrad nog för att våga lita på det man ser och känner – och sedan göra något ordentligt av det.
Jag samlar på intryck.
Fotografi, form, arkitektur, böcker, hotell, mat, resor, material, gamla saker och nya idéer. Inspiration kommer sällan från bara en plats. Jag tror inte särskilt mycket på gränsen mellan det kreativa arbetet och resten av livet. Allt spiller över.
Jag har drivit jag hjärtar sedan 2014.
Jag arbetar med grafisk identitet, art direction, fotografi, webb och koncept – ibland var för sig, oftast som delar av samma värld.
Genom åren har jag arbetat med både små entreprenörer och etablerade varumärken, i enskilda projekt och som kreativ partner över lång tid.
Det jag fortfarande tycker allra mest om är ögonblicket när något faller på plats. När idén känns så självklar att det nästan är som om den funnits där hela tiden.
Har du något du tror att jag skulle tycka om att sätta tänderna i?
Skriv!
bottom of page